En Höst på Sciences Po i Paris

« Étudier à Paris, c’est être né à Paris ! », skrev Victor Hugo i “Les Misérables”. Även om jag inte exakt föddes på nytt, så fångar citatet något väsentligt av min upplevelse denna höst vid universitetet Sciences Po i Paris. Staden kräver på många sätt din ständiga uppmärksamhet, från de utsmyckade fasaderna till dess många framstående sevärdheter. Det är en plats vars djupa historia drar dig bakåt genom tiden, samtidigt som dess skönhet förankrar dig i nuet.

Mitt i denna stad ligger universitetet, Sciences Po, med sin egen historia. Jag funderade ofta över hur institutionen grundades i efterdyningarna av Frankrikes nederlag 1870–71, som ett försök att förnya utbildningen av den politiska eliten. Tanken gjorde att jag kände mig en del av en djupare kontext, indragen i en fransk idé om staten, offentligheten och politiken.

Rent akademiskt blev terminen precis så formbar som jag hade hoppats. En av mina största uppskattningar med Sciences Po är bredden: du kan skapa en samhällsvetenskaplig palett som matchar din egen nyfikenhet. Jag läste en bred uppsättning kurser, från finans och juridik till internationella säkerhetsstudier.

“Global Finance for Global Challenges” gav en icke-teknisk översikt över den globala finansiella arkitekturen och hur skuld- och klimatproblem hanteras i praktiken. Kursen “European Economic Law” introducerade mig till de fyra friheterna och EU:s institutionella apparat. Tyngdpunkten i mina studier låg dock på internationella säkerhetsstudier. “International Wars and Conflicts” erbjöd en helhetssyn på krig, varför de uppstår, hur de utvecklas, samt hur fred kan uppnås och bibehållas.

“Strategic Studies” var en annan kurs som täckte strategi, operationer och taktik, från Sun Tzu till Carl von Clausewitz och Thomas Schelling. Under kursens gång fördes vi studenter från Thukydides beskrivningar av det peloponnesiska kriget till dagens drönardominerade slagfält. och slutligen “US Foreign and Security Policy” blev en av de starkaste kursupplevelserna, mycket tack vare det stora fokuset på diskussioner. Examinationen, en simulerad amerikansk National Security Council-situation där varje student hade en roll, var särskilt stimulerande.

Det jag uppskattade mest var mötet med andra studenter. Många var väl pålästa, verbala och vana vid att argumentera, vilket skapade seminarier där man ofta lärde sig lika mycket av varandra som av kursmaterialet. Detta gav också goda förutsättningar för personlig utveckling. Jag märkte snabbt att jag behövde ha ett öppet sinne för att hantera de andra studenternas mångfaldiga åsikter. Klassrumsdiskussionerna på Sciences Po var inga för den trångsynte.

Det jag uppskattade minst var att kvaliteten på undervisningen varierade något. Många professorer var otroligt pedagogiskt skickliga och kunde förklara komplexa idéer med enastående tydlighet, andra var dock något osammanhängande i sin struktur. Detta kunde dock vändas till något positivt: Sciences Po tvingar dig till att ta ansvar. Gör du läsningen, kommer förberedd och ställer bra frågor, kan du ändå få ut mycket, även när föreläsningsformen inte är perfekt.

Skillnaden mot mitt hemuniversitet, Handelshögskolan i Stockholm, var påtaglig. Sciences Po har en tydligt politisk och internationell inriktning, vilket passar bäst om du har ett intresse för politik, idédebatt och samhällsfrågor. Studenterna här har starka åsikter och tvekar inte att uttrycka dem.

Jag kan också varmt rekommendera att delta i universitetets idrottsaktiviteter. Jag deltog veckovis i bordtennis, vilket både var roligt och ett smidigt sätt att träffa nya människor. För den som vill hålla igång fysiskt är löpning längs Seine fantastisk, och att långtidshyra cykel underlättar vardagen enormt.

Om jag ska sammanfatta vad jag tar med mig, så är det kombinationen av intellektuell bredd och personlig förkovran: jag fick en starkare politisk verktygslåda, men också en skarpare medvetenhet om hur lätt man fastnar i sina egna självklara antaganden. Sciences Po gav mig inte bara en termin av studier, utan en termin av perspektiv, och en starkare känsla av ansvar för hur man själv deltar som student och medborgare i det offentliga samtalet. Det är lärdomar jag kommer att bära med mig i kommande masterstudier och, förhoppningsvis, så småningom i en karriär som diplomat.