Franska arkiv och mänskliga rättigheter
Med stöd från Svensk-Franska Stiftelsen och andra stiftelser har jag kunnat genomföra en pilotstudie i Paris om ett bortglömt källmaterial den haitiska revolutionen: deklarations skrivna på haitisk kreol, kreyòl ayisien. Revolutionen, som ägde rum i den dåvarande franska kolonin Saint-Domingue mellan 1791 och 1804, är en av de mest betydelsefulla händelserna i modern historia. Medan den amerikanska och franska revolutionen lämnade slaveriet intakt ledde den haitiska revolutionen till dess definitiva avskaffande. Frågan om vilken betydelse idéer om frihet och rättigheter hade för denna process är fortfarande föremål för livliga debatter.
Mitt forskningsprojekt utgår från de deklarationer, kungörelser och andra offentliga texter som spreds i revolutionens namn. När jag tidigare har arbetat med material från den haitiska revolutionens arkiv har jag upptäckt att flera av de viktigaste dokumenten existerar både på franska och på haitisk kreol. Trots detta har forskningen nästan uteslutande fokuserat på de franskspråkiga versionerna. Pilotstudiens syfte var därför att undersöka hur stort kreolarkivet är samt påbörja preliminära analyser av dess innehåll.
En stor del av vistelsen ägnades åt arbete i franska arkiv och bibliotek, inte minst i Archives Nationales i Paris. Arkivarbete innebär ofta långa ganska enahanda dagar. Detta är inte minst fallet vad gäller den haitiska revolutionens kreoltexter som är utspridda i olika bibliotek och i olika samlingar. Många dagar kunde jag bläddra igenom tusentals tryckta och handskrivna pappersark i osorterade boxar utan att hitta en enda kreoltext. Men andra dagar var jag desto mer framgångsrik och sammantaget kan jag konstatera att det existerar betydligt fler kreolskspråkiga deklarationer än vad forskningen tidigare har känt till. Baserat på denna upptäckt har jag ansökt om medel för ett storskaligt forskningsprojekt för att ta reda på om mina preliminära upptäckter stämmer, vilket skulle förändra vår bild av hur revolutionens idéer förmedlades och hur de uppfattades av de människor som faktiskt deltog i den.
Min tid i Frankrike handlade emellertid inte bara om den haitiska revolutionens arkiv. Jag var knuten till forskningsmiljön Centre des savoirs sur le politique (CESPRA) vid École des Hautes Études en Sciences Sociales (EHESS), där seminarier och samtal med forskare från olika länder gav värdefulla perspektiv på projektet. Genom dessa kontakter fick jag också möjlighet att stärka och knyta nya band till forskare som arbetar med den haitiska revolutionens historia, slaveriets historia och haitisk kreol.
Och naturligtvis är det omöjligt att efter en lång arbetsdag inte njuta av allt vad Paris har att erbjuda i form av muséer, konserter och restauranger.
För mig blev forskningsvistelsen en påminnelse om hur viktiga internationella forskningsmiljöer är för humanistisk forskning. Många av de frågor som idag diskuteras om kolonialism, slaveri och mänskliga rättigheter är i grunden internationella frågor som kräver internationella perspektiv. Att få arbeta nära de arkiv där källmaterialet bevaras och samtidigt ingå i den franska forskningsmiljön gav därför projektet en helt annan dynamik än vad som hade varit möjligt på distans.
Sammanfattningsvis har pilotstudien redan lagt grunden för nya forskningsansökningar och framtida publikationer. Framför allt har den öppnat dörren till ett i stor utsträckning outforskat kreolarkiv som kan ge oss nya perspektiv på en av världshistoriens mest betydelsefulla revolutioner. Jag är därför mycket tacksam för stödet från Svensk-Franska Stiftelsen. Utan möjligheten att vistas och arbeta i Frankrike hade dessa upptäckter och kontakter sannolikt aldrig blivit till.
