Min tid på Sorbonne Nouvelle i Paris
Mitt år i Paris på Sorbonne Nouvelle var sannerligen ett lärorikt sådant. Universitetet är särskilt känt för studier inom språk, litteratur, kulturstudier, film, teater och kommunikation. Det är en del av “Sorbonne”-traditionen men skiljer sig ganska mycket från den klassiska, elitistiska bilden av Sorbonne-universiteten. Det är modern byggnad vid Nation, en bit bort från det stora universitetsområdet som ligger i 5e arr. Universitetet har generellt sätt en progressiv profil utbildningsmässigt, och det är humanistiskt inriktat, men samtidigt är det såklart ett väldigt stort universitet med många olika sorters lärare och utbildningar.
Paris är en underbar stad och på många sätt enkel stad att känna sig hemma i. Väldigt vackert, såklart, och oändligt mycket museer, caféer etc. Jag bodde centralt i 9e i en lägenhet, nära en metro som tog mig direkt till skolan, vilket jag var väldigt glad för. Men jag hade flera vänner som bodde i Cité, universitetsbostadsområdet, och det verkade vara mysigt också. Även om mina studier var på engelska då jag var(och är) engelsk litteraturstudent, var jag glad att min franska var på en god nivå innan jag flyttade dit. Många kan engelska förstås, men det var verkligen något som fick mig att känna mig mer hemma och integrerad i staden.
Något som överraskade mig var undervisningen, som var väldigt närvarobaserad, vilket var lite av en omställning för mig i början då jag har upplevt att studierna på Lund har haft avsevärt mycket mer fokus på egen studietid. Om man läser heltid får man räkna med att ha föreläsningar i princip varje dag, men det beror på – om man läser på masternivå, vilket jag försökte göra så mycket som möjligt, är det mer likt svenska universitet med lite luftigare dagar. En annan viktig skillnad från mina studier i Lund var att det var mycket mer fokus på prov, läxor och muntliga redovisningar, snarare än enbart en examination i slutet av varje kurs. Om man vill få bra betyg är det också så att i de flesta kurser är seminarium, där “class participation” väldigt viktig – dvs att räcka upp handen och delta mycket kan påverka ens betyg avsevärt, vilket ju är ganska ovanligt för oss på svenska universitet.
Jag känner att mitt år i Paris har gjort mig mer öppen och nyfiken på andra – fransmän känns på många sätt mindre slutna än svenskar, och man pratar med varandra på ett annat sätt, på gatan eller metron, vilket var en fin upplevelse och något jag saknar när jag nu är tillbaka i Sverige.
Mer övergripande är jag glad för mitt år i Paris, och mycket tacksam för svensk-franska stiftelsens stipendium som gjorde att jag kunde leva ett mer bekvämt liv.
